Historisk invigning av Sveriges längsta dubbelklaffbro och nya stadsdelen Vårvik 2

Det har nu gått två månader sedan den storslagna invigningsdagen ägde rum i en minnesvärd ceremoni för att fira två betydelsefulla händelser i Trollhättan – invigningen av Sveriges längsta dubbelklaffbro och öppningen av den nya stadsdelen Vårvik. Denna milstolpe markerade inte bara imponerande ingenjörskonst utan också en framtid full av möjligheter för staden och dess invånare.

Premiärtur över Stridsbergsbron.

Invigningen i Trollhättan blev en historisk händelse som samlade tusentals människor. Staden var fylld av förväntan och feststämning när invånare, besökare och dignitärer samlades för att bevittna ögonblicket då den imponerande dubbelklaffbron, Stridsbergsbron, öppnades för trafik och den nya stadsdelen Vårvik visades upp för världen.

Den nya dubbelklaffbron sträcker sig över Göta älv och imponerar med sina ståtliga dimensioner. Med en längd på över 250 meter är den nu Sveriges längsta dubbelklaffbro och ett arkitektoniskt mästerverk. Brons två klaffar kan lyftas upp för passage av större fartyg, vilket kan öka sjötrafiken och förenkla kommunikationen mellan staden och omvärlden.

Efter invigningen av bron samlades människor i den nya stadsdelen Vårvik, som sträcker sig längs Göta älv och skapar en naturskön och modern miljö för invånarna. Med sina grönområden, rekreationsområden och färdiga infrastruktur för gående, cyklister, bilister och bussåkare har platsen nu börjat användas av människor medan bostäder planeras och byggs.

Besökare hade möjlighet att utforska Vårviks områden, såsom Slipstenskajen där man nu kan promenera och njuta nära älven, Thyras park med sitt spännande konstverk och Filfabriken som inrymmer Stilbyrån som sin första hyresgäst och Stridsbergs torg som har blivit en plats för parkour, planteringar och sociala ytor.

Konstnär Lena Flodman med sitt verk ”Visionären” placerad i Thyras Park på Vårvik.

– Efter långt och hårt arbete har vi äntligen fått öppna upp och dela Vårvik med alla Trollhättebor och övriga besökare. Invigningen gav oss en försmak på all den potential som finns här. Jag ser fram emot alla kommande möjligheter, säger Vårviks Stadsdelsutvecklingschef, Malin Nyberg.

Besökarna fick verkligen chansen att uppleva stadsdelens framtidspotential. Vårvik kommer att bli en attraktiv plats både för sina invånare och besökare och det är tydligt att den historiska invigningen har satt igång en spännande och lovande tid för Trollhättan.

Glass från en av eventets food trucks var poppis i värmen.
Ceremoniell bandklippning när Vårvik invigdes.
Parkourlekplatsen på Stridsbergstorget blev ordentligt invigd.
Det var många som ville se Filfabriken och utställningarna där inne.

Testevenemang 2

Här fyller man på med innehåll för evenemanget.

Riktlinjer för markanvisningar

Var med och bygg på en plats med så många möjligheter. Vi kan göra rätt från början och låta den nya stadsdelen bli en förebild när det handlar om innovation och hållbarhet.

I riktlinjerna för markanvisningarna finner ni kommunens utgångspunkter och mål för överlåtelser eller upplåtelser av markområden för bebyggande, handläggningsrutiner och grundläggande villkor för markanvisning samt principer för markprissättning. Och mycket mer än så.

Läs mer >>

En stridsbergsveteran inpå livet

Jag möter upp med stridsbergsveteranen Kjell Stjernlöf i Göteborg, på plats på hans älskade Linné. Kjell är född på Stridsberg, hans pappa var planeringschef där och var också en av de som bodde i tjänstemannabostaden eller kontoret som det kallas idag. 

– Jag tillbringade mina första 17 år i livet på Stridsberg, berättar han.
– Högst upp i tjänstemannahuset på vån 2. Vilken barndom ändå, vilka miljöer, konstaterar han och pratar vidare om glädjen att få dela den tiden med sina två jämnåriga kompisar vars föräldrar också arbetade på Stridsberg. De bodde i arbetarbostäderna uppe på höjden i Källstorp.
– Vi sköt prick med luftpistol i slänten, förklarar han. Och gjorde en fasligt massa hyss och bus, förklarar han vidare och skrattar. Det var inte tillåtet att vistas på området under arbetstid, men när arbetarna gått hem fick de leka även på området, med vissa regler såklart.

Kjell Stjernlöf – körsångare, lingvist och Stridbergsveteran

När Kjell var 12 år började han jobba som postbud för att några år senare avancera till förpackningskontoret. Det var där alla produkter hamnade för att skickas ut i världen. Som t ex när en 3 meter lång pappersmaskinskniv skulle förpackas inför nästa anhalt, då kunde det bli lite svettigt berättar Kjell.

Det var också där som intresset för andra länder och språk tog fäste, när man såg vart alla verktyg och produkter skulle exporteras ut i världen. Idag pratar lingvisten Kjell engelska, tyska, spanska och flamländska. Utbildningen på Handels och jobbet på Volvo tog honom runt i världen. Men det var alltså på Stridsberg som det började. Som för så många andra.

Nedläggningen

När jag frågar Kjell vad han tyckte om nedläggningen på 90-talet så förklarar han att så blir det om man inte hänger med i tiden.
– Vi borde investerat i nya maskiner, som tex ett nytt valsverk. Vi borde hakat på när andra i branschen gjorde det. Men det är lätt att vara efterklok, menar han.  

När vi börjar prata om planerna för Vårvik lyser eftertänksamma ögon upp igen. Jag frågar vad han hade gjort om han fått bestämma om vad som händer med Vårvik idag.
– Jag är så tacksam över vad ni är på väg att åstadkomma! Jag hade gjort exakt som ni. Lyfta historien, både på plats och digitalt. Att behålla det gamla är bra men bara till en viss gräns, det får inte stoppa utvecklingen eller ske till vilket pris som helst. Men att se till att arvet lever kvar och blir till något ännu bättre är det bästa alternativet. Det ska bli så kul att se vad ni kommer lyckas uträtta!

Till vänster: Fr 1948. 6-åriga Kjell framför hörnet på kontorshuset. Till höger: Kjell anno 1952

Stridsbergsveteranerna

De är ett gäng de som ses varje tisdag, Stridsbergsveteranerna. Alla från olika positioner och bakgrund men med åren på Stridsberg under dess glansdagar som gemensam nämnare. När det inte är Coronatider då vill säga. Vi hörs en del på telefon förklarar han. Det får räcka så länge.

Hälsa och skratta säger Kjell till mig innan vi skiljs åt. Han berättar att det var ett av flera uttryck som hans ”ogudaktiga äldre kollegor” på Volvo lastvagnar ofta slängde sig med.
– Jag gillar det så jag säger det också, säger han och flinar.  

Vi vill samla era anekdoter och minnen här på hemsidan och även kanske i någon tryckt version. Men då behöver vi er hjälp, er hjälp att minnas och berätta historien från nya vinklar. Skicka in ditt bidrag till info@varvik.trollhattan.se så fler får ta del av dåtidens skatter med Trollhättekoppling.

Testevenemang

Här fyller man på med innehåll för evenemanget.

En glimt av möjligheternas Vårvik

Översiktsvy Vårvik

Här ser ni från drönarperspektiv hur det ser ut just nu på möjligheternas Vårvik. Framförallt ser ni Stridsbergsdelen av området, dvs den delen som just nu saneras för en grönare framtid. Visst är läget ganska fantastiskt ändå?

Se filmen >>

Bilder från saneringen i Martinverket

Så här ser det ut när det saneras inuti en byggnad på Vårvik. Det kommer bli så bra detta! Kolla in vad fina fönstren är.

Så fina fönster i Martinverket! Här utsikt mot kanalen.
Inifrån Martinverket
Det gamla jordgolvet grävs upp och bort

Första spadtaget – äntligen är vi igång!

Vi som jobbat med projektet och framförallt saneringen tycker det är så skönt att äntligen gå från planering till handling! Att ta första steget till att kunna göra något riktigt bra av det här området som har så  stor potential. Vi och alla andra som är involverade i detta är väldigt stolta över vad som är på gång. Hoppas ni kommer följa oss i projektet och tycker till varje gång tillfälle ges. 

Projektledare Julia Larsson om att äntligen vara igång.
Efterföljande bodialog innehöll många intressanta föreläsningar
Kommunalråd Paul Åkerlund om att bryta historisk mark
Anders Torslid berättar om det kulturhistoriska på området. Och om vilket liv vi erbjuder i slutändan.

VD Anders Torslid om byggnaderna på Stridsberg

VD Anders Torslid

Det är många aspekter att ta hänsyn till när man är med och bygger en ny stadsdel. Läs mer om hur resonemanget går.

Hej Anders Torslid, VD för Kraftstaden (som äger byggnaderna på Stridsberg) och Trollhättan Exploatering (företaget som tillsammans med Trollhättans Stad utvecklar Vårvik)

Många är måna om byggnaderna på Stridsberg, är du och dina kollegor det också?

I allra högsta grad. Arbetet har sedan dag ett inneburit att vi försöker ta tillvara på det historiska, det genuina där ute, framförallt de vackra tegelbyggnaderna. Att dessa viktiga objekt är med och sätter sin prägel även på det som ska byggas nytt. Precis som vi gjort i vårt arbete med att utveckla Innovatum.

Vilka faktorer behöver ni ta hänsyn till när ni ska försöka bevara byggnaderna på Stridsberg?

Bortsett från kontorsbyggnaden så är flera av byggnaderna i väldigt dåligt skick. Vi har också, tillsammans med kulturvetare och externa konsulter, försökt bedöma vad som är kulturminnesmärkt då flera av byggnaderna är förvanskade sedan ursprunget. De har byggts på i olika decennier – inte alltid med hänsyn till helhetsutseendet.

Vi måste också titta till helheten i detta projektet. Blir kostnaden för stor gällande sanering, kulturmiljön och den rödlistade Dammfladdermusen (vi behöver anpassa byggnationen för att inte påverka deras livsmiljöer) så kommer inte projektet att kunna genomföras. Då kommer förfallet att fortsätta, föroreningar riskerar att spridas via erosion och/eller rasa ner i Göta älv.

Vad innebär rivningslovet som är utfärdat?
Det innebär att om vi måste riva något för att det är i för dåligt skick, så får vi det. Men vi försöker in i det sista att rädda det som bedömts värt att bevara. Med det sagt har vi konstaterat att en hel del går att rädda, framförallt de byggnaderna med mest karaktär. Till allas stora glädje.

Vad blir svårast att rädda?
Sågblads- och hyveljärnsfabriken. Dessa två byggnader ligger på den övre platån. Byggnaderna är i mycket dåligt skick och är dessutom förvanskade sedan ursprunget. Vi måste bland annat gjuta en ny betongkonstruktion till taket. Att byta ut den innebär att skulle behöva genomföra ett omfattande renoveringsarbete på en byggnad med undermåliga väggar klädd i fasad bestående av tegel som smulas sönder vid beröring. Det är oklart om det ens är genomförbart. Det skulle bli ekonomiskt oförsvarbart att ägna så mycket tid, kraft och pengar på att rädda något som ändå inte ser ut som det gjorde från början.

Alternativet, att ha kvar en byggnad och spärra av runt den för det är för farligt att vistas där känns inte som ett möjligt alternativ.

Hur tar ni tillvara på arvet och historian generellt där ute?
Platser och siktlinjer kommer att bevaras och framhävas. Trappräcken, trappor och betongkonstruktioner bevaras i största möjliga mån. Gamla befintliga murar renoveras och rustas upp. Vi dokumenterar och fotograferar under hela byggnadstiden, dessutom filmar vi och skriver en bok och intervjuar Stridsbergsveteraner.

Vi tar tillvara på alla gamla verktyg, valshjul och annat som vi råkar på med ambitionen att få in dessa fantastiska detaljer från förr in i det nya. Vi hoppas också hitta tillräckligt mycket underlag för att få till någon form av showroom eller museum på området. Istället för att låta det förfalla eller rosta sönder i någon mörk vrå i Martinverket.

Saneringen – en utredning som krävt sin leading lady

Insikten om att området runt Stridsberg och Knorren behöver saneras har hängt med oss ett tag. Sedan 2005 har mer eller mindre utredningar gjorts av flertalet olika myndigheter och aktörer gällande föroreningarna på området.

Restprodukter från industrin innehållande bl a tungmetaller användes under tidigt 1900-tal till att fylla ut markytan mot älven till. För att få tillgång till mer mark att driva verksamhet på helt enkelt. Exakt vilka föroreningarna är hittar du mer information om här.

Komplicerade frågor att ta itu med

När det statliga bidraget från Naturvårdsverket beviljades öppnades horisonten för att äntligen få bukt med föroreningarna, innan de spred sig vidare i älven och omgivningen för övrigt. Och sedan vår kollega projektledare Julia Larsson, 34 år, blev ansvarig för saneringen har mycket bockats av under kort tid gällande detta oerhört komplexa projekt. Det är, och har varit, oerhört viktigt att alla detaljer runt geotekniken utreds och att man nogsamt undersöker vilken reningsprincip som blir den bästa. Ersättningsmaterialet får inte vara för tungt för då riskerar det att hamna i älven, och hur sanerar man med tunga maskiner nära de hus som är placerade nära möjliga skredområden (t ex Martinverket) Många tekniska frågor att grotta ner sig i med andra ord och Julia har gjort det med bravur.

Det kan tyckas lite mopsigt att skryta över en kollega men vi vill att ni ska få vetskap om exakt hur mycket som krävts av vår projektledare som helhjärtat och totalengagerat under snart ett års tid arbetat enkom med saneringen och allt vad det innebär.

Se mer om vår organisation här >>

Julia Larsson, projektledare med huvudet på skaft

Julia har haft dubbla roller i detta, dels har hon varit byggledare för hela projektet som innehåller delar som sanering, infrastruktur och planering av gator och allmänna platser. Hon har också varit projektledare för själva saneringen och dess utredning. Julia var med och handlade upp NCC som partner. Sedan årsskiftet -18 -19 har projektet med Julia i spetsen gjort mängder av utredningar och provtagningar i samband med projekteringen av saneringsarbetet. Under våren arbetade projektet fram en kalkyl som nu ligger till grund för att det äntligen är dags för byggstart.

Resultatet talar för sig självt! Bygghandling är färdig, kalkyl är framtagen och projektet är redo för byggstart och första spadtag 28 oktober.